DEN TRÖST SOM EFTERFRÅGAS
Där inga blommor doftar,
där inget gräs växer
blir vandringen
snabb och tröttande.
Där inga fåglar sjunger,
där trafikbuller dånar
blir känslan av välmående
smärtsamt frånvarande.
Där inget ljus anas,
där mörker vidgar sitt område
blir tron på ljusets återkomst
den tröst som efterfrågas.
/ Kjell Olof Bohlin /